Jag känner redan ett starkt tvivel på att det här var rätt. Jag är förbannad på det som förstörde mitt liv i Göteborg. Jag ville att det skulle funka, och så rasade allt ihop. Nu när jag är här så förstår jag varför jag en gång valde att lämna allt. Jag känner mig obekväm här. Jag är missplacerad, bitter, dryg mot nya människor. Folk gör sitt bästa för att jag ska trivas så bra som möjligt men det kliar i kroppen och jag känner mig helt jävla värdelös. Jag vet inte om det är inbillning eller inte. Det jag vet är att jag saknar Göteborg, redan nu. Jag saknar alla människor som tagit emot mig med öppna armar från första sekund när jag flyttade dit. Jag har inte ens varit i Stockholm i en hel vecka och jag vill redan härifrån.
idag regnar det i stockholm och jag känner mig så jävla jävla ensam.
Åh herregud. Jag flyttar imorgon. Imorgon. Öh.
Jag packar just nu ner mitt Göteborgsliv i kartonger. Jag ska flytta hem till morsan igen. Hem till tryggheten och andas och hålla om mina bästa vänner igen. Jag tror att jag kommer känna mig väldigt fri och lugn när jag är där igen. Hela våren har varit mörk. Jag har grävt ner mig i mig själv och vissa tankar dras lite för långt. Jag måste ta en paus. Älskar Göteborg, kommer tillbaka en vacker dag. Men nu behöver jag det här.
<3
